Om oss

Jag, Elin Sandström bor i Kubbe, Anundsjö tillsammans med min sambo Björn Mårtensson och våra två barn, Hilma och Siri.

 

Jag, Elin, var anställd som ingenjör på ett företag inne i Örnsköldsvik, (5 mil enkelväg från hemmet) sedan 2015. Efter lång föräldraledighet så kände jag att jag inte ville börja arbeta igen, inte som tidigare. Det kändes inte hållbart. Inte hållbart för miljön då det innebar väldigt mycket bilåkande och inte hållbart för familjen då så mycket tid skulle gå bort bara i resor till/från jobbet. Så under slutet av 2018 när jag var på slutet av min föräldraledighet så bestämde jag mig för att jag inte ville fortsätta på min anställning. Jag ville jobba mindre, eller i alla fall jobba anorlunda, på ett sätt där jag kunde styra tiderna själv och lägga mer tid på familjen. Samtidigt började det planeras för Björns övertag av jordbruket och jag kände att jag ville vara flexibel, kunna rycka in och hjälpa till när det behövdes. Så jag sa upp mig. Och nu har jag äntligen startat igång mitt eget företag, Lillipigans!

Lillpigans har flera ben: Frukt-, bär- och grönsaksförädling, biodling och konsultverksamhet. Rätt så spretigt företag men det känns skönt att ha allt samlat i ett spretigt företag än att ha i huvudtaget ha ett spretigt liv.

Jag och min familj
Elin, Björn, Siri och Hilma.

Kontaktuppgifter Lillpigans

Lillpigans

Elin Sandström
Kubbe 519
89593 Bredbyn

070-5831196
lillpigans@outlook.com

Lillpigan

Det här är Lillpigan, en av Anundsjöpigorna som är en symbol för Anundsjö. Hon har en stomme av fura och är prydd med Anundsjösöm. Lillpigan står för genuint hantverk och tradition, men framförallt så står hon för Anundsjö!

Lillpigan, en av Anundsjöpigorna.

Min uppväxt

Jag är född och uppvuxen i Norrflärke, grannbyn till Kubbe där jag nu bor. En enkel men aktiv uppväxt. Vi hade alltid några djur i lagården, dock väldigt småskaligt. Tidvis hade vi grisar och höns men under hela uppväxten hade vi några får, fåren var bestående. Det var viktigt att följa årstiderna. På våren stängslade man och gjorde klart för att släppa ut djuren. Pappa tog fram sättpotatisen för att de skulle groddas. På sommaren odlade vi potatis, vi badade ute i sjön och senare så började skördetiden. På hösten skördade vi, tog upp potatis och fyllde jordkällaren. Djuren slaktades. Ben kokades. Det var även fokus på hösten att ta vara på naturens överflöd av bär. Det plockades hjortron, blåbär, lingon, hallon, tranbär och såklart trädgårdsbär såsom vinbär och krusbär. Mamma gjorde saft och sylt och jag kan inte komma på att vi någonsin åt något annat än hemlagad saft och sylt hemma.

Samtidigt så var uppväxten full av föreningsliv. Det idrottsliga var viktigast. Jag fick vara med på allt från barngympa till längdskidåkning, orientering, fotboll och styrkelyft. Man var med på allt som erbjöds. På sommaren gick man på utomhussimskola. Det var även i detta viktig att följa årstiderna. På vintern åkte man skidor, på sommaren spelade man fotboll. Förutom det idrottsliga så var det även ungdomsträff "Raggarträffen" på EFS i byn och IOGT hade bio på bygdegården.

När vi åkte på semester så åkte vi till stugan på Klocksskogen ca 1,5 mil hemifrån. Någon gång per år åkte vi på riktig "semester" vilket var en dagsutflykt på något spännande utflyktsmål som tex Hemsö fästning, Norrbyskär eller Rövarbyn i skule. Vi var med andra ord nästan alltid hemma och det var fantastiskt! Genom att i stort sett aldrig åka bort så kunde man vara med på nästan allt som ordnades i och runt byn.

Förhoppningar om en harmonisk framtid

När jag ser tillbaka på min barndom och känner vad jag då uppskattade så blir jag så varm när jag tänker på framtiden! Våra egna barn får växa upp med jordbruket och biodlingen. Vi kommer vara tvugna att följa naturen och årstiderna. Följa kalvningen under vårvinter, få följa till lagårn flera gånger per dag för att se om det blivit några fler kalvar. Vi kommer se när bina tittar ut ur bikuporna första gången på våren, se när de hittar de allra första krokusarna. Vi kommer se när åkern är som ett gult blommande hav av maskrosor, då känns det bra för då vet vi att nu, nu har bina det första riktiga draget och kan börja samla honung! Vi får se korna när de äntligen får släppas ut på grönbete! Vi får se naturens mäktiga överflöd av bär, frukt, svamp och annat. Vi får ta vara på. Vi får sköta. Vi får dela med oss. Och det känns helt fantastiskt!